19 jan. 2012

nattuggla eller rugguggla? Det är frågan

Jaha, då var man uppe så här sen...igen.
Denna gång är det enbart mitt fel. Jag kan helt enkelt inte sova. Jag vill bara bli klar med den nya shoppen. Det går inte att varva ner så bra, och när jag väl legat ner en stund får jag sura uppstötningar.

Vi försöker äta nyttigare nu och jag känner ett stort sötsug. Tack o lov har vi inget sådant hemma som jag kan muffla i mig, vilket är bra. Samtidigt har vi inte någon frukt hemma heller, så det ska jag se om maken kan köpa nästa gång han handlar.

Vi var till veterinären igår med katterna tre. En otroligt fin föreställning fick vi av Mysan både dit och hem. En konstant "serenad". Duracell tränade sången i någon dödsscen från någon opera tror jag och Tudor körde nog Romeos sista monolog i Romeo & Julia. Det skulle man i alla fall kunna tro.
Jag satt i baksätet, inklämd mellan damerna medan herrarna hade det ledigt och bekvämt i framsätena.

Väl framme var det tack o lov bara vi där. Jag trodde det skulle vara betydligt fler där den enda kväll de hade öppet till kl 19 istället för 16, så jag var både överraskad och glad att det var så tomt. T o m så tomt att veterinären hjälpte till att sätta upp foder på hyllorna.

Katterna checkades in, mat köptes och allt betalades. Sen fick vi bära in de "små" i ett rum (samma som alltid).
Mysan var ut först. Jag fick hälla ut henne ur buren och hon var inte särskilt förtjust de första sekunderna. Men sen blev hon nyfiken och skulle inte stanna kvar på undersökningsbordet, så jag fick hålla om henne lite löst medan sköterskan preparerade spruta och vi pratade.
Mysan fick höra att hon minsann inte bara var päls utan faktiskt var lite rund. Inte konstigt tyckte vi med tanke på hur ofta hon vill springa in och fylla på matförrådet när hon är ute. Det är en riktigt liten gottegris den tjejen.

Nästas tur var Duracell. Som vanligt fick vi lyfta av locket på buren och jag fick blicken "f-n avslöja inte mitt gömställe". Sorry, men vi var ju inte där på en exkursion precis.
Sköterskan pratade lugnt och fint med henne och hon tittade misstänksamt tillbaka och tyckte att hon var jobbig som klämde, kände och dessutom pillade i munnen på henne. Det minst jobbiga var sprutan.
Sköterskan tyckte att hon såg så fin och alldeles lagom ut. Jo, man har väl sett hur modeller fuskar med positioner och vinklar för att se smalare ut och detta måste även Duracell ha gjort igår för den damen har mage.

Sist ut var Tudor. Han fick vi lirka ut lite, men väl ute så blev det fart. Han ville utforska bänken i rummet där alla saker fanns. Försöka titta ut genom fönstret, som var etsat. Det var mer energi som gick åt för att hålla honom på plats.
Eftersom han haft svårt nu någon vecka att hoppa upp direkt på köksbänken (måste ha en stol utställd som mellanlandning) bad vi veterinären att kolla honom lite. Frambenen är mer muskulösa och vänster bakben var tydligen lite tunnare än det högra. Så vi fick köpa kosttillskott till honom som han nu får varje dag.
När han blivit kollad och fått spruta ville han hoppa ner i igen för att utforska vidare, men först blev han stoppad av maken och sen av mig. Då gav han upp och gick in i buren och satte sig. :)

Turen hem var lite lugnare. Duracell hade förstått att vi var på väg hem så det var inte lönt att jama (eller så var hon fortfarande i chock). Tudor sa något enstaka och Mysan höll låda heeeeeela vägen hem. Att inte hon var hes sen förstod ingen av oss.

Väl inne sprang Duracell fram och tillbaka i huset som en liten tok. Hon lugnade sig dock när hon och de andra två fick lite torrfoder"godis". Sen var allt som vanligt igen och efter middagen skulle Duracell ligga på mig och Tudor på maken. Mysan låg inne i vår säng.
Det är skönt att det är ett år till nästa gång.

1 kommentar:

  1. Mycket bestyr, men skönt ändå att det gick såpass bra och inte blev några värre missöden. Skönt att det verkar räcka med tillskott till Tudor, så att det inte var lederna som vi diskuterade.

    Hoppas att allt rullar på bra med nya shoppen, jag är såååå ledsen över att jag inte kan hjälpa dig!! Men du vet att jag skulle om jag bara kunde.

    Angående sötsuget, så prova med att ha skalade, stavade morötter i en påse/låda i kylen. Gå och ta när du är sugen... Gott att ha nåt att knapra på, dessutom stillar det faktiskt sötsuget en hel del. Jag har käkat upp 2 kg morötter nu på fyra dagar! Ooops. Fast bättre det än kakor och godis.

    Kram

    SvaraRadera