Yoga time again

Yesterday, I attended my first yoga class in three weeks. It felt that it had gone that long. It hurted a bit and I was stiff as a board in many moves, but others I conquered for the first time. A wonderful feeling. :)

I'm glad I went even though I was very tired and my left shoulder hurted. It felt better afterwards.

And yesterday I made muffin with bacon and leek, lchf style. They tasted great! Perfect to warm a little in the evening after yoga class. We had salad with the muffin. Yum! :)

Igår kom jag iväg på mitt första yogapass på tre veckor. Det kändes verkligen att det hade gått så länge. Det gjorde ont och jag var stel som en pinne i många övningar, men samtidigt klarade jag andra för första gången. Det är en underbar känsla när man klarar en övning riktigt bra. :)

Jag är jätteglad att jag gick dit fastän jag var trött och hade ont i vänster axel. Det kändes bättre efteråt.

Och jag provade att göra matmuffins med bacon och purjolök för första gången igår. De blev jättegoda. Perfekta att ha och värma efter yogapasset. Till det hade vi sallad och såser. Så klart var det lchf. :)

Kläder säljes

Eftersom både jag och maken gått ner en hel del sen i somras har vi nu en hel del kläder som definitivt inte passar längre och som vi nu säljer så att andra kan ha nytta och glädje av dem. :)

Jag har lagt upp kläderna på ett ställe som heter Jumblets.
Sidan är på svenska.
Det kostar inget att registrera sig.
Det finns en app som är jättesmidig att använda när man ska lägga upp annonserna.
Jag har skrivit in storlek, vad det är för tyg och märke.

Så nu hoppas jag bli av med en hel del. :)
Just vår sida heter Hagholms Second Hand.

Såklart kan vi skicka om man hittar något man vill köpa, men bor för långt bort.
Köparen betalar för frakten.

Nytt liv

Sen den 27/8 kör jag och maken med lchf-kost.
Vi provade lchf senvåren och sommaren 2010, men det funkade inte alls för mig. Det hände ingenting med min vikt. Idag tror jag att det beror på att vi fortfarande åt bröd, även om det var nyttigare än vad vi ätit innan.

Denna gång är det inget bröd, vanligt mjöl, mjölk, pasta, ris eller potatis. Vi äter bär, men inga mängder. Vi äter dessutom mer grönsaker nu än tidigare och då tycker jag att vi åt ganska mycket grönsaker tidigare.
Jag har inte ätit något med vanligt mjöl i sen första dagen och det känns bra. Inget godis, inga snacks. På helgen lyxar jag till det lite med fläsksvålar, ett härligt barndomsminne.

Den första månaden rörde jag mig inte så jättemycket. Det erkänner jag. Förut har det ofta varit att jag börjat samtidigt med mat, motion, m m. Det funkar sällan. Så första månaden (i stort sett) har jag fokuserat på mat och laga bra mat. Inga halvfabrikat utan gjort pulled pork med hemgjort barbequesås t ex. Vår Crocpot kommer verkligen till nytta nu. Fortfarande gör jag gärna storkok så att vi har lunchlådor några dagar framåt.
Vi har gjort:

• korv stroganoff
• tacos med hemgjorda pitabröd
• pulled pork med barbequesås
• kyckling i crocpot
• chokladbollar med dadlar
• snickersrutor (rekommenderar 70% choklad istället för 86%. Det blir för bittert)
• chokladmousse
• färsbiffar
• baconlindad kyckling i gräddsås

... är en del av det vi gjort.

Jag försöker variera det vi äter. Oftast är det numer jag som lagar mat.
Jag söker på ett recept och lägger till lchf för att se vad som rekommenderas att vi ska ha i.
Ofta tittar jag på 56kilo.se, en sida som är jättebra. Tyvärr har jag inte hunnit läsa så mycket där, men jag har ambitionen att göra det kontinuerligt nu. :)

Maken hade sagt att jag inte skulle väga mig då jag är en prestationsmänniska utan dess like och blir lätt besviken på mig själv. Men den 27/8 kunde jag inte låta bli och det är jag glad för. -3,5 kg visade vågen! Wow. Utan att ha rört mig särskilt mycket. Det måste innebära att jag äter "rätt".
Dessutom känns det som att jag orkar mer. Jag får inte paltkoma. Jag sover lite bättre. Jag är jämnare i humöret. Och dessutom hoppas jag på att detta nya sätt att leva hjälper mig att inte få diabetes, som ligger i släkten.

Jag har börjat på yoga och ska gå varannan vecka. Tanken är att zumba kontinuerligt också samt att ta promenader och så småningom komma igång med joggandet igen när jag känner mig starkare. Dock ska jag vara oerhört försiktig då jag pressade mig för hårt i höstas/vintras och kroppen slog bakut i mars. Det vill jag inte uppleva igen.

Varje gång jag utsätts för frestelser (för ögonen äter kan jag lova) har jag ställt mig samma fråga:
"Är det värt att jag äter detta?"
Svaret har varit nej varje gång. För det är inte så att jag älskar att träna. Då skulle jag ljuga. Men jag vill inte backa när det går så bra med kosten. Till det mesta finns alltid alternativ.

Jag tröstäter inte längre heller. Så det är mycket beteendeändringar som jag jobbar med också förutom ändring av kost och det känns jätteskönt. Självkänslan jobbar jag också med för fullt. Jag har slutat låta folk trampa på mig som en gammal matta. Jag vågar säga ifrån. Jag är inte rädd. Jag vill inte ha relationer som får mig att må dåligt. Det är livet för kort för. Jag vill må bra och jag har rätt att få må bra. Jag offrar mig inte längre för andra på bekostnad av mig själv. Och att ha kommit hit känns så skönt.

Så nu hoppas jag bara på att det fortsätter så här bra. Max en gång i månaden tänker jag väga mig om ens det. Vi får se. Jag ska fortsätta läsa på om lchf. Fortsätta med kontinuerlig motion vill jag såklart så att jag blir starkare och få bättre kondition. Då mår jag bättre. :)

Födelsedag, presenter och tips

Igår fyllde jag år. 38 denna gång.

Jag fick massor med fina presenter. Pengar, böcker, skor och träningskläder (som vi ska köpa idag) och en årsprenumeration på Glossybox. :D

För er som inte provat Glossybox, gå in på denna länk och kolla. :)
Jag ska få mitt första paket denna vecka och längtar.

Tack för all uppvaktning jag fått av alla igår! Det värmde.
Över 150 grattishälsningar på fb, skönsång av många i telefon, instagram samt mail. Helt underbart! :)

Cement i huvudet & kräkiga katter

Rubriken avslöjar nog att kombinationen inte är den bästa precis. Och det stämmer perfekt.
Förra veckan mådde jag inte bra och försökte ta det lugnt. Jag var lite förkyld, hade ont i hela kroppen och hade feber.

På onsdagen började Mysan kräkas  med jämna mellanrum och efter ett antal gånger blev vi oroliga. Hon var hängig och ville inte röra sig. Så på torsdagen fick Kalle sluta tidigare och vi åkte till veterinären med henne. De klämde och satte en kanyl i henne för att ta blodprov och ifall att hon skulle bli inlagd. Hon var jätteduktig. Jag höll på att svimma så varm jag var när jag stod där och höll henne när sköterskan höll på att fylla blod i provrören. Jag skulle tagit av mig koftan innan. Tack o lov hann jag sätta mig innan det svartnade helt för mig. 25 min senare mådde jag liiite bättre och provsvaren visade att de inte kunde hitta några fel på henne. Så det var bara att åka hem igen.

Man kan inte gå när man han bandage tycker Mysan. Det är läskigt.

Väl hemma var hon trött och ville inte gärna röra sig eftersom hon hade bandage runt tassen och det var lite jobbigt tyckte hon. Lagom nu började Duracell och Tudor att kräkas så smått.

På fredagen fick jag dock ringa veterinären igen. En sköterska där sa att om hon inte drack själv blev vi tvungna att få i henne vätska. Så detta gjorde vi med en liten spruta som maken hämtade hos dem. Det var jättejobbigt både för henne och oss.

Mysan fick vara i gästrummet bakom barngrind med låda, vatten och köpt "snällmat" som var mjukmat med gelé, som skulle vara bra för henne att äta.

Hon varken drack eller åt och när vi skulle lägga oss satt hon vid grinden och såg ledsen ut.
Jag kunde inte somna och senare på natten hörde jag henne kräkas. Jag tog mitt täcke och kudde, gick in i gästrummet, drog ut gästsängen och lade mig hos henne. Då var det som om hon blev lugnare.

På lördagen rinde maken till veterinären och fick prata med veterinären själv. Vi skulle inte tvinga i henne vatten. Vi skulle låta henne vara i gästrummet. Ca 15 min senare tyckte in Mysan att hon skulle vara kvar i gästrummet längre och hoppade över grinden. Det var tecknet för oss att veta att hon mådde bättre, trots att hon hade kräkts på natten.

Sen dess har hon mått bra. Nu är det Tudor och Duracell som håller på på samma sätt, men även det har börjat lugna sig lite.
Så det måste ju vara någon form av 48-timmarsvirus eller något.

Själv blev jag rejält mycket sämre efter torsdagens och fredagens äventyr med veterinärbesök och hålla kolla på katterna hela tiden i fredags. Febern blev högre och förkylningen förvärrades ganska rejält. Sen i söndags är jag sängliggande och orkar väldigt lite. Igår köpte maken en nässköljare samt nässpray med menthol i. Dessa två tillsammans gjorde att jag kunde andas lite bättre. Innan på dagen hade jag fått ligga i framstupa sidoläge för att kunna över huvudtaget andas genom näsan.

Jag kan inte påstå att sömnen är vidare bra. Att inta mat är i stort sett omöjligt, eller i allafall väldigt krångligt. Igår tog det mig 45-50 min att äta lunch. Idag satte jag i halsen flera gånger och hostade så att jag fick oerhört ont i huvudet och höll på att kvävas. Det var ingen hit kan jag meddela.

Jag har lovat att inte jobba. Det lovade jag iof redan i söndags när maken åkte på operarep. Men så kom jag på hur jag skulle göra med en viss stämpel och var bara tvungen att prova. Det straffade sig ganska rejält, så igår vilade jag. Lagade mat på kvällen när maken var iväg för att hämta ut en sak till mig. Men bara det lilla gjorde att jag sen mådde ännu sämre. Så idag ska jag verkligen vara duktig och bara vila. För jag är jättetrött på detta och vill bli frisk. Slippa nysa, snyta mig, hosta, ta nässpray eller skölja näsan. Få kunna andas normalt igen och kunna sova på nätterna och inte vakna av att jag håller på att kvävas.
Och sen önskar jag att katterna slutar upp med att kräkas helt. Det har lugnat sig, men jag önskar att det upphörde helt så jag slapp stiga upp med jämna mellanrum för att torka upp. Bara det tär.

Nu ska jag sluta gnälla.
Men så är läget här hemma. Det kan inte vara på topp jämt. ;)

Var rädd om dig. Det finns bara en som du

Jag är lite dålig på att vara rädd om mig själv. Jag hjälper gärna andra och sätter andra lätt i första rummet och gömmer mig själv och mina behov i en liten skrubb under trappan. Detta är ju inte alltid så bra. Man måste ju vara rädd om sig själv, på många sätt.

Så därför hade jag detta som inspiration när jag gjorde veckans mixed media-tutorial till Pysseldags.
En tavla att ha vid sängen som jag tittar på när jag vaknar, samt när jag går och lägger mig. Viktiga ord som jag behöver läsa kontinuerligt.

Jag har haft denna tavla vid sängen nu i nästan en vecka, och jag tycker redan att jag känner att jag mår bättre. Att bara säga orden till mig själv räcker inte. Jag behöver se och läsa dem. Och varför då inte göra det till något fint?! :)

Vill du veta hur jag gjort den och vad jag använt?
Gå till detta inlägg så får du reda på allt. :)

Ha en underbar fredag. Det ska jag ha.
Martha kommer hit och vi ska fortsätta att experimentera med hennes melting pot. :)