Kattmynta

Idag hittade Tudor påsen med kattmyntabollar i en mjuk IKEA-hylla, som ligger på badrumsgolvet efter larmservicen igår.
Han var mycket bestämd över att komma in i hyllan och drog bestämt ut påsen, för att sen göra sitt bästa för att komma in i påsen.

Jag hann få tag på påsen, öppna den och ta ut en boll till Tudor, som följde mig väldigt noga. Han var nog rädd att jag bara skulle stoppa undan påsen utan att ge honom någon boll. Men ingen kan vara så grym när man är så söt.

Han fick sin boll och blev alldeles till sig av lycka. Genast lade han sig ner och började tokgosa med bollen och inom någon minut var den dränkt i saliv. Denna boll slängdes runt och jonglerades vilt omkring honom och han var hur lycklig som helst. Han glömde t o m att altandörren var öppen och att han faktiskt kunde vara ute.

Efter ett tag gick han dock ut, för att bli avlöst av Mysan, som blev lika förtjust i myntabollen och låg och gosade med den ett tag hon med. Där lyckades jag ta några bra foton med den vanliga kameran.

Nu ikväll var både Tudor och Mysan lite irriterade. Det gick faktiskt inte att vara två stycken på en och samma boll. Det kunde väl vem som helst fatta?! Och eftersom Mysan är maffiabossen här hemma, var det naturligtvis hon som hade övertaget och bollen. Tudor satt där och tittade ledsamt. Snälla jag tog då fram en boll till och han blev så lycklig. Han lade sig genast för att gosa med sin nya boll. Jag fotograferade och fick nog till något bra foto, medan Mysan tittade lite avundsjukt på Tudor. Men efter en stund låg de och kelade och lekte med sina bollar på 1 meters avstånd.

Nu är det liv på Tudor. Han behöver kroppskontakt och då låter han väldigt mycket. Han går efter Kalle hela tiden så K knappt kan röra sig. Lille bubben. Så nu ska jag ta upp honom och kela lite innan det är dags att äta middag.