Cement i huvudet & kräkiga katter

Rubriken avslöjar nog att kombinationen inte är den bästa precis. Och det stämmer perfekt.
Förra veckan mådde jag inte bra och försökte ta det lugnt. Jag var lite förkyld, hade ont i hela kroppen och hade feber.

På onsdagen började Mysan kräkas  med jämna mellanrum och efter ett antal gånger blev vi oroliga. Hon var hängig och ville inte röra sig. Så på torsdagen fick Kalle sluta tidigare och vi åkte till veterinären med henne. De klämde och satte en kanyl i henne för att ta blodprov och ifall att hon skulle bli inlagd. Hon var jätteduktig. Jag höll på att svimma så varm jag var när jag stod där och höll henne när sköterskan höll på att fylla blod i provrören. Jag skulle tagit av mig koftan innan. Tack o lov hann jag sätta mig innan det svartnade helt för mig. 25 min senare mådde jag liiite bättre och provsvaren visade att de inte kunde hitta några fel på henne. Så det var bara att åka hem igen.

Man kan inte gå när man han bandage tycker Mysan. Det är läskigt.

Väl hemma var hon trött och ville inte gärna röra sig eftersom hon hade bandage runt tassen och det var lite jobbigt tyckte hon. Lagom nu började Duracell och Tudor att kräkas så smått.

På fredagen fick jag dock ringa veterinären igen. En sköterska där sa att om hon inte drack själv blev vi tvungna att få i henne vätska. Så detta gjorde vi med en liten spruta som maken hämtade hos dem. Det var jättejobbigt både för henne och oss.

Mysan fick vara i gästrummet bakom barngrind med låda, vatten och köpt "snällmat" som var mjukmat med gelé, som skulle vara bra för henne att äta.

Hon varken drack eller åt och när vi skulle lägga oss satt hon vid grinden och såg ledsen ut.
Jag kunde inte somna och senare på natten hörde jag henne kräkas. Jag tog mitt täcke och kudde, gick in i gästrummet, drog ut gästsängen och lade mig hos henne. Då var det som om hon blev lugnare.

På lördagen rinde maken till veterinären och fick prata med veterinären själv. Vi skulle inte tvinga i henne vatten. Vi skulle låta henne vara i gästrummet. Ca 15 min senare tyckte in Mysan att hon skulle vara kvar i gästrummet längre och hoppade över grinden. Det var tecknet för oss att veta att hon mådde bättre, trots att hon hade kräkts på natten.

Sen dess har hon mått bra. Nu är det Tudor och Duracell som håller på på samma sätt, men även det har börjat lugna sig lite.
Så det måste ju vara någon form av 48-timmarsvirus eller något.

Själv blev jag rejält mycket sämre efter torsdagens och fredagens äventyr med veterinärbesök och hålla kolla på katterna hela tiden i fredags. Febern blev högre och förkylningen förvärrades ganska rejält. Sen i söndags är jag sängliggande och orkar väldigt lite. Igår köpte maken en nässköljare samt nässpray med menthol i. Dessa två tillsammans gjorde att jag kunde andas lite bättre. Innan på dagen hade jag fått ligga i framstupa sidoläge för att kunna över huvudtaget andas genom näsan.

Jag kan inte påstå att sömnen är vidare bra. Att inta mat är i stort sett omöjligt, eller i allafall väldigt krångligt. Igår tog det mig 45-50 min att äta lunch. Idag satte jag i halsen flera gånger och hostade så att jag fick oerhört ont i huvudet och höll på att kvävas. Det var ingen hit kan jag meddela.

Jag har lovat att inte jobba. Det lovade jag iof redan i söndags när maken åkte på operarep. Men så kom jag på hur jag skulle göra med en viss stämpel och var bara tvungen att prova. Det straffade sig ganska rejält, så igår vilade jag. Lagade mat på kvällen när maken var iväg för att hämta ut en sak till mig. Men bara det lilla gjorde att jag sen mådde ännu sämre. Så idag ska jag verkligen vara duktig och bara vila. För jag är jättetrött på detta och vill bli frisk. Slippa nysa, snyta mig, hosta, ta nässpray eller skölja näsan. Få kunna andas normalt igen och kunna sova på nätterna och inte vakna av att jag håller på att kvävas.
Och sen önskar jag att katterna slutar upp med att kräkas helt. Det har lugnat sig, men jag önskar att det upphörde helt så jag slapp stiga upp med jämna mellanrum för att torka upp. Bara det tär.

Nu ska jag sluta gnälla.
Men så är läget här hemma. Det kan inte vara på topp jämt. ;)